Silver över öppen eld. Hur känns det för dig?

Min silverkaffekanna och dess utgångspunkt "Pärlan", Trangias kanna av aluminium.

Min silverkaffekanna och dess utgångspunkt "Pärlan", Trangias kanna av aluminium.

 Varför en silverkanna i skogen?

För ett år sedan tillverkade jag silver kanna som handlade om skogen, en kanna som vill vara ett äventyr i vardagen, en förflyttning, en orsak att stanna upp. Den naturliga fortsättningen för mig var att göra en silverkanna att använda i skogen. Som utgångspunkt tog jag min pappas gamla trangia kannor. Jag ville få med något av dem, ville ha lukten av kaffe och rök där redan från början.

Vad säger ni om det?

Silverkanna, och platsen dit jag vill, där jag hör hemma.

3 olika versioner av samma silverkopp..vilken väljer du?

Generisk silverkopp med fat.

Koppen har fått ett krulligt silver handtag.

Så här ser den ut nu.

 Vilken kopp vill du dricka ur?

Det började med att jag vill göra en generisk silverkopp, koppen kopp helt enkelt! Jag hade tittat på bilder på Pintrest, och blivit inspirerade av hur fat och kopp lyfte varandra. Jag visade den för några vänner, frågade som alltid vad de ville göra med den. Det förvånade mig att ingen vill dricka något ur den och den förvåningen var upprinnelsen till det här projektet. Vad kunde jag nu göra åt det? Inte ens när jag kände att jag gjorde ett självklart bruksföremål ville folk egentligen använda det. I alla fall inte i köket, i alla fall inte till mat.

Så jag började testa den lite själv i stället, och jag kände mig inte tillräckligt nöjd, den gjorde inte det jag tänkt och dessutom var den lite för varm att hålla i. Så lagom till en fotografering hemma hos vår vän och fotograf Christian Habetzeder gav jag koppen ett handtag. Krullorna i handtaget leder bort värmen och kylan, så att jag kan välja hur mycket av den temperatur som silvret förmedlar som jag vill känna.

När jag sedan byggde den stora kanna, Fairytales & Firesides , så stod det klart att jag ville göra om den till en kopp som skulle passa kannan. Så Christian fick plåta den igen!

Men hur hade du valt? Vilken silverkopp vill du dricka ur och varför?

Vaför vill jag att ni ska använda mina föremål?

Kannan i skogen. Foto Christan Habetzeder.

Ok, det här är en central fråga. Och en fråga med minst två olika nivåer i svaret.

Den första nivån handlar om materialet. Silver fungerar bättre om det används, om det diskas och berörs, så att man slipper att det oxiderar på fel ställen. Silver som står still, som inte används, behöver aktivt vårdas. Här i galleriet borde det putsas åtminstone varannan månad, och då står det ändå i skåp, och inte framme. Så jag tänker att silver som används skänker glädje, men silver som står blir extra arbete.

Men på en djupare nivå finns andra motiv, mycken mindre praktiska.

 

De föremål jag just nu arbetar med har tre utgångspunkter som jag kunnat identifiera. 

Det första är skogen. Den första stora kanna kom till under en exkursion i ett urskogsområde. Både synintrycken därifrån, kanske mest det jag såg genom luppen när vi tittade på garnlavar, men också känslan av skogens värde, och av hur hotade den riktiga skogen, urskogen, är. 

Den andra är också skogen, men förklara också varför bruket av föremålet är så viktigt för mig. Den har att göra med min pappa. Med kaffe burken av näver och kaffe pannan på elden. Och med hur det är när man är ute. Allting tar tid, man reser sitt tält, man sätter upp trangia köket, lagar mat. Det tar tid, mycket längre tid än vanligt, men det finns inge stress där. I stället är varje rörelse en njutning. När man är färdig tar man en tuss svinto och går till närmaste vatten, grovdiskar kanske med en tuss strävt gräs. Björn vill alltid har bort allt sot från sina buckliga grytor. Sitter obekvämt på huk. I skogen finns en extrem närvaro i det påtagliga, i det vardagliga, som inte har någonting att gör med koppar som passar i ett skåp, eller tekannor som går in i diskmaskinen.

Det tredje är den här sången. Igen. Och allt det här hör i hop.

Så kanske vill jag att ni ska använda dem för att de inte är alltid är så praktiska? För att de är en möjlighet till närvaro i nuet, och till njutning. En påminnelse om vad det är att leva och vara människa..

Vad är det här för något?

En kopp av silver.. eller en vas kanske.. eller? Foto Christian Habetzeder.

Tack för all kommentarer till det förra inlägget!

I det här inlägget vill jag ta fasta på en av dem som handlade om att det inte är så mycket föremålets utformning som dess funktion som gör om det blir använt eller inte. Ida skrev att det måste passa in i ett sammanhang i hennes liv. 

Så jag visar ett öppnare föremål, ett som går att använda till fler saker, men som fortfarande är skulpturalt och annorlunda. 

Skulle det här föremålet fungera i ditt liv? Vad skulle du använda det till?

Om du hade den här kannan, skulle du använda den?

En silver kanna. En berättelse om skogen. Den orörda skogen där garnlaven växer, som är förebild för kannans handtag. Foto Christian Habetzeder.

I höstas fick jag ett ettårigt arbetsstipendium från Konstnärsnämnden. När jag skrev ansökan om stipendiet var jag väldigt nyfiken på varför föremål jag gjorde aldrig uppfattades som bruksföremål. Det var till och med tydligt att de ibland uppfattades som direkt obrukbara. Till och med i de fall då jag ansträngde mig för att gör något vanligt, en kopp att dricka ur, ville de jag visade föremålet för som mest ha godis i det.

  

Sedan dess har mycket hänt, framför allt har jag spenderat mycket tid tillsammans med silverkannan på bilden ovanför. Den är till skillnad från de föremål jag tillverkat tidigare inte helt enkel att använda. Jag har tagit ut svängarna, den får inte plats i diskhon, den måste hanteras med två händer, det tar lite längre tid att hälla upp en kopp te ur den smala pipen än vad man är van vid. 

Men jag är fortfarande fullständigt ointresserad av den som ett prydnadsföremål, liksom av föremål vars enda funktion är att markera status. Kannan är fortfarande ett bruksföremål. Samtidigt är den en poetisk berättelse, ett äventyr, kanske ett konstverk?  Men berövad sin bruks funktion faller all det där, föremålet blir bara en död sak. Så frågan är, om du hade den här kannan, skulle du använda den? Eller skulle du låta den stå? Varför? När?

We long, for journeys and the roadside
We long, for starlight and the low tide
Yeah, we long, for fairy tales and firesides

Passenger-Fairytales & Firesides 

Foto Christian Habetzeder.